Foto av Uladzislau Petrushkevich från Unsplash
jag kippar efter riktig luft
ett andetag till slut jag drar
hur länge var jag nere tro?
hur många timmar detta tar?
jag simmar bort från sörjans djup
och sätter mig vid gölens kant
fick inget gjort, blott stress och press
blev svårt att skilja falskt från sant
väl uppe kan jag inget se
om vad som sker i denna göl
en slöja över ytan drar
ett omen över giftig pöl
på märkligt vis man andas kan
i vätskan som en slemmig fisk
att det är skadligt alla vet
och likväl tar vi denna risk
men se där kommer Mia upp
med vätskan klibbad mot sin kropp
hon ser mig vinka och går hit
jag frågar snett hur var ditt dopp?
jo lika jävligt som igår
hon svarar mig med sorgsen röst
och viskar tyst med tårig kind
men du är här, så det ger tröst
så varför går vi ändå hit?
jag kvävs av gölens mörka bad
finns inget gott att hämta här
blott slem och slamm och gud vet vad
ja, slem och slamm finns mycket av
hon säger och ser på sin arm
men jag är här för du är här
jag frös nyss men nu är jag varm
så plötsligt hörs ett rop långt bort
som om det kom från fjärran land
en melodi, den känns bekant
och Mia tar nu hårt min hand
kom låt oss se vad händer där
den sången har jag hört förut
men gölen då jag svarar pafft
att lämna är ett stort beslut
då reser Mia sig så upp
och ser på mig med svartnad blick
du lovar runt men håller tunt
ett skäl att lämna nyss du fick
jag skäms och famlar efter strån
och gölen känns nu genast trygg
men vad är det jag vill ha kvar?
en pöl med slemm och slamm och mygg?
vårt vana hem vi överger
vi lämnar när vårt mod är störst
en annan plats där klart man ser
snart tvivlet smälter i mitt bröst
och oron kvävs när solljus bryts
igenom dis och Mias hand
försiktigt manar mig att tro
och tar mig till ett annat land